Det handlar om vanlig hederlig ordning och reda i välfärden
Sverige ska ha en sjukvård i världsklass. Och låt oss vara ärliga: när krisen är framme, när du bryter benet eller drabbas av en hjärtinfarkt, då visar svensk sjukvård sin enorma styrka. Våra läkare, sjuksköterskor och undersköterskor gör heroiska insatser varje dag. Vi lägger stora gemensamma resurser på vården, och det ska vi göra.
Men vi kan inte blunda för den bittra sanningen. Det finns en annan sida av svensk sjukvård som inte fungerar som den ska. Om du är en äldre person med diabetes, högt blodtryck och begynnande njursjukdom, då möter du ett system som är splittrat. Vården är idag byggd för snabba klipp och enstaka besök, inte för det livslånga behovet av trygghet och kontinuitet.
När marknadstänkandet krockar med patienternas behov
Grunden till problemet är hur vården styrs och finansieras. Vårdgarantin kom till av goda skäl, men när allt mäts i pinnar, snabba besök och kortsiktig statistik, då tappar vi helheten. Vårdcentraler tvingas prioritera det som går att bocka av i en lista för att få sina pengar.
Att en patient med tre kroniska diagnoser ska bollas mellan en husläkare, en kardiolog och en endokrinolog – utan att någon har det samlade ansvaret eller ens får betalt för att prata med varandra – det är ingenting annat än ett systemfel. Det handlar inte om att personalen inte vill, utan om att systemet hindrar dem från att göra sitt jobb ordentligt.
Att bara 0,17 procent av de mest komplexa patienterna har en fungerande samordnad plan är ett djupt misslyckande. Det är ett svart på vitt-bevis på vad som händer när marknadsmodeller och New Public Management får styra det som borde handla om ren och skär omsorg.
Vi måste ta tillbaka kontrollen över vården
Här måste jag dock lägga till ett viktigt perspektiv: Lösningen är i högsta grad politisk. Vi kan inte lämna patienterna att lösa det här på egen hand på en "praktisk" nivå. När allt mer av våra gemensamma skattepengar rinner iväg till privata aktörer och nätläkarbolag som dränerar primärvården på resurser, då är det ett politiskt vägval. När läkarbristen tillåts växa medan administrationen sväller, då krävs det politiskt ledarskap.
Vi måste göra tre saker:
- Slopa pinnjakten: Ersättningssystemen måste göras om så att vårdgivare får betalt för att ta ett långsiktigt, sammanhållet ansvar för patienten – inte bara för antalet besök.
- Stoppa dräneringen av resurser: Våra gemensamma skattepengar ska gå till att stärka den fasta husläkarsystemet och kontinuiteten för de som behöver vården mest, inte till smidiga digitala lösningar för de som redan är friska.
- Gör den fasta läkarkontakten till verklighet: Det krävs ett starkt offentligt ramverk där alla med komplexa behov har en namngiven läkare eller koordinator som håller ihop trådarna.
Det handlar om trygghet. När du är sjuk ska du inte behöva vara din egen projektledare. Sverige kan bättre än så här, och det handlar ytterst om att ta tillbaka kontrollen över välfärden så att den fungerar för alla.
Har du tankar om hur vi bäst flyttar resurserna från de snabba besöken till den långsiktiga tryggheten i praktiken? vi byggt Malm för att lösa det.